trettionde november.

Så är jag nu inne på andra veckan av min praktiktid. Det känns overkligt, samtidigt som det känns som om jag aldrig gjort annat än att jobba på Universeum. Att komma tillbaka till skolan känns overkligt på något sätt.

Det verkar i alla fall som om vi sett början på ännu en intensiv vecka. Idag började med tvära kast. Enligt schemat hade vi en guidning klockan halv elva, en förskolegrupp som skulle gå Småkryps-temat. Vi började därför morgonen med att förbereda lite inför onsdagen, bära runt material på Vattnets väg och prata ihop oss lite. Men, vi hann aldrig särskilt långt, för vid strax efter nio ringde de nere från foajén och meddelade att vår klass redan var där och väntade på oss. De hade fattat det som att temat skulle börja halv tio.

Så det var bara att ta fram alla stationer, snabbt dela upp oss och bestämma var vi skulle börja och sedan möta barnen vid hissarna. Det visade sig vara en väldigt söt och nyfiken liten grupp. Jag fick lära känna två charmiga tjejer på fyra år och tillsammans gick vi runt temat i den takt som passade dem. Jämfört med när vi körde småkrypen förra gången, torsdag förra veckan, upplevde jag att en förbättring. Dels för att jag blivit lite bekvämare i att anpassa mitt sätt att kommunicera och dels för att gruppen var på en nivå som passade temat ganska bra. De centrala begreppen, som exempelvis hur insekters livscykel ser ut, var lätta att få fram, samtidigt som barnen inte var helt bekanta med dem och jag upplevde att de verkligen lärt sig något när de gick därifrån.

När temat var slut hade vi tid för allmänguidning. För att få lite mer aktivitet på avdelningen, tog vi fram en av stationerna från fredagens mässa och använde lite olika versioner av den (några som redan fanns och några nya) för att få besökarna att stanna och lyssna lite. Det var skönt att ha en konkret övning att göra och la man ner lite energi i det, var det inte så svårt att få uppmärksamhet från besökare.

På eftermiddagen förberedde vi först lite för mässan dagen därpå, och sedan kom en grupp som ska vara gymnasieguider efter jul på tre veckor före möte. Vi fick prata lite om vad vi gjort och hur det är att jobba på vattnets väg. Det var lite kul, men mest småsorgligt, eftersom det påminde om att vi faktiskt inte har så mycket tid kvar på Universeum.

Annars är det här med gymnasieguide-systemet i sig faktiskt något jag reflekterat över litegrann nu, så här en bit in i praktiken. Först förstår man inte vilket jobb som faktiskt ligger bakom den möjlighet vi får i och med de här projektarbetes-platserna. De externa handledarna på respektive avdelning tar på sig ett stort ansvar för oss under tiden vi är här, och när de väl kommit så långt att vi blivit mer självständiga och säkra, kommer nya guider.

Samtidigt antar jag att det faktiskt är en stor tillgång för Universeum att få så mycket arbetskraft, även under dagtid. Det blir en dubbel fördel i företagets strävan att utbilda och inspirera unga till att lära om naturvetenskap; gymansieelever lär sig genom att guida andra elever som lär sig genom att gå på guidening.

Smart!