tjugofjärde november.

Jag var beredd på utmanande och intensivt, men jag vet inte riktigt om jag var beredd på det här. Dagen började bra, vi träffades vid åtta (snart känns det som om man kan säga "som vanligt") och pratade snabbt igenom schemat. När den första gruppen kom klockan nio kändes allting väldigt bra, och det fanns mycket energi både hos mig personligen och i hela gruppen av guider. Första guideningen, med temat Svergies djur och natur, tyckte jag också gick förhållandevis bra, det var trots allt mitt första tema och det fanns mycket att tänka på. Som tur var, så var den grupp av besökare jag fick (ca sex stycken tolvåringar) väldigt kunniga och nyfikna, vilket gjorde det hela både enklare och roligare.

Den andra förmiddagsguideningen började redan halv elva och det fanns inte tid för något annat än att se till att alla stationer var kvar på rätt ställen innan vi körde igång igen. Även om vi alla var lite säkrare, så var den andra besökargruppen betydligt tuffare. De var nämligen från SFI (svenska för invandrare) och hade bara läst svenska i drygt två månader. Kunskaperna och förståelsen varierade mycket, och det var svårt att veta precis hur guideningen skulle läggas upp. Från början la jag nivån ganska högt, presenterade mycket fakta på en nivå som var lite svårare än den tolvåringarna fått. Dock ändrade jag mig efter bara en eller två stationer, när jag upptäckte att alla inte riktigt följde med. Det var bättre att omprofilera temat lite. Till exempel pratade jag mer om Insjön som ett exempel på typisk svensk miljö och mindre om fiskarna ur ett evolutionärt perspektiv. Detta berodde förstås på att jag märkte att besökarna blev mer intresserade och ställde mer frågor när jag gjorde denna ändring.

Det som kändes lite sämre var dock att det var svårt att verkligen prata med besökarna som vuxna personer samtidigt som jag förenklade mitt språk och faktan jag la fram. Flera gånger upplevde jag att det blev lite löjligt. Förhoppningsvis var det inget som besökarna kände av, utan bara något som jag måste jobba på.

Dagens riktiga utmaning låg emellertid på eftermiddagen. Vi hade en dubbelguidening (2*en timma) med åttondeklassare från Malmö. Tyvärr är det svårt att säga något positivt om hur det gick. Det skulle vara att vi gjorde vad vi kunde och att vår handledare var tacksam och nöjd efteråt i så fall. Och att vi samarbetade bra i gruppen.

Dessvärre var själva guideningen väldigt kaotisk. Eleverna var extremt intensiva, de hade en kaxig attityd inte bara mot själva besöket, utan även mot mig personligen (och, vad jag förstod, mot de andra guiderna). Under två timmar fick jag agera mer lärare eller kanske arg förälder, än guide, och ta emot glåpord och rätt hårda kommentarer om vad jag sa, hur jag såg ut, med mera. Jag var oförmögen att väcka intresse hos besökarna, eller att ens få dem att lyssna på vad jag sa.

Det är svårt att vara nöjd med sig själv så här precis efteråt. Framför allt är jag fortfarande irriterad på hur besökarna betedde sig mot mig vad gällde vissa saker (främst personligen och inte i rollen som guide). Vi pratade länge med varandra och handledaren efter besöket och det var skönt, så nu ska jag processa det här lite och sedan ta nya tag. Det här var en lång dag, som hade många roliga stunder, men var väldigt krävande. Jag hoppas att jag kan gå in med lite ny, positiv energi imorgon. Jag tar med mig några bra saker från dagen....

• Den positiva respons vi fick efter både det första, men framför allt det andra besöket idag. Jätteskönt när besökarna känner att de haft kul och lärt sig något.
• Att jag lärt känna de andra guiderna ännu bättre. Det känns som om vi jobbar tillsammans.
• Att jag ändå känner mig säker i att guida och hålla i de olika temastationerna.

...och några jag kan jobba på...

• Anpassa mig tidsmässigt. Det är lätt att röra till det och lägga för mycket tid på en station och för lite på en annan. Temaguidening handlar mycket om koordination.
• Att ha en bättre struktur på de olika stationerna. Det blir roligare att lyssna om jag hittar en balans i det jag ska säga.