andra december.

Nu har jag bara en dag kvar på Universeum och det är avslutningen imorgon. Okej, vi ska inte bara säga hejdå hela dagen, det är allmänguidning på förmiddagen, men vårt sista tema hade vi idag.

Först kom en stor grupp med blandade norska och svenska elever. Vi hade trott att de skulle bli totalt 160 stycken som vi skulle kunna dela in i nio grupper. Som tur var (för oss - tråkigt för dem) var de mycket färre, så situationen blev lite mer hanterbar. Både på vår avdelning och på regnskogen, dit de också skulle, är det svårt att guida inför för stora grupper, då det finns mycket ljud som i utställningen (forsande vatten, fåglar m.m). Står man någonstans när mycket rinnande vatten gäller det att ha koll på hur man ska stå och att prata tydligt till gruppen.

Allt gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Först kom de över en kvart sent, vilket gjorde det lite problematiskt för oss. Deras guidning skulle vara ett samarbete mellan alla de levande avdelningarna (vattnets väg, akvariehallen och regnskogen) och vi hade redan under tisdagen lagt upp ett schema för att få det att fungera med guider och förflyttningar. Nu fick vi stryka nästan hälften för att hinna, men förhoppningsvis hade de ändå roligt och fick med sig en bra upplevelse.

Min uppgift under guideningen var att hålla i en fast station på Vattnets väg där grupper kom förbi i totalt tre omgångar. Där körde jag en del av Hur dejtar djur-temat. Inte helt oväntat gick det bäst sista gången när jag kommit in lite i hur jag skulle lägga upp det. Det gällde verkligen att prata högt och bjuda på sig själv. Jag tror faktiskt att jag fick till det bra på slutet, då kändes det som om jag gav allt. Första gången var jag lite osmidig i hur jag la upp stationen, både faktamässigt (innehållsmässigt) och t.ex hur jag rörde mig. Som tur var fick jag flera chanser och efteråt kändes det riktigt bra.

När den norsk/svenska gruppen var klara hade vi bara en kort stund att förbereda för det Dejting-tema som skulle börja vid halv elva. Några av oss hade lite dåliga föraningar inför temat, på grund av de dåliga erfarenheter vi fått av det från första veckan (onsdag eftermiddagen...). Själv vet jag inte om jag kände av just det så mycket, en dryg vecka med Universeum-praktik är lång tid och jag upplevde nog att det var tillräckligt med andra intryck mellan de guidningarna och idag för att jag skulle kunna gå in med en ganska neutral inställning.

Efter temat var vi alla överens om att vi gjort en bra avslutning. Personligen kände jag att jag redan var "inne lite i temat", efter mina tre omgångar på ormstationen under morgonen och allting flöt på på ett avslappnat sätt. För en guide handlar dejting-temat verkligen om att våga vara löjlig och våga bjuda på sig själv. Idag var energinivån hög men positiv och jag hade i alla fall roligt. Förhoppningsvis hade besökarna också det, även om det kan vara lite svårt att bedöma det ibland, när det handlar om femtonåringar som kanske blir lite generade eller tycker att de är "lite för coola" för temat.

Efter det följde något jag saknat under de dagar som gått, nämligen en ordentlig utvärdering med kritik på vår guidning. Vi hade jobbat i par under temat och efteråt fick vi, med viss hjälp av handledaren, ge varandra först positiv och sedan mer konstruktiv kritik. Jag fick veta att jag är väldigt glad och energirik när jag guidar, men att jag på en station glömt berätta en sak som egentligen ingår. Vi pratade också om hur man ska ta och ge kritik, något som kändes både skönt och relevant att prata om. Här måste jag ge lite beröm till min handledare, som jag tyckte hade ett väldigt bra och givande samtal med oss kring viktiga ämnen.

På eftermiddagen träffade vi gymansieguiderna från akvariehallen och spelade ett rollspel om klimat. Det var roligt, speciellt eftersom det efter en nästan hel dag av samarbeten känns som om man har lite bättre koll på fler av guiderna, men ska jag vara ärlig vet jag inte om det kändes som så väldigt väl spenderad tid. Kanske hade det varit bättre att göra någon gemensam övning som rörde guidning på ett annat sätt, även om jag förstår att spelet hade ett syfte som är kopplat till det vi arbetar med.

Det har inte blivit mycket sömn och vila de senaste dagarna, och även om imorgon känns som en jättetråkig dag just nu tror jag att det kommer att bli bra att få återhämta sig lite. Antagligen kommer jag att kunna reflektera mer kring tiden på Universeum när jag fått lite mer perspektiv på den.

första december.

Idag var det återigen dags för mässa på Universeum med allt vad det innebär. Jag antar att vi haft en del tur som fått vara med om två sådana här arrangemang inom loppet av två veckor, men ska jag vara ärlig har jag faktiskt ingen uppfattning om exakt hur ofta mässorna äger rum.

Dagens tema var i alla fall "Framtida byggnationer" och upplägget liknade till stor del det vi hade i fredags. Eleverna ställde ut kreationer i foajén, deltog i debatt och fick uppgifter att lösa runt omkring i huset. Mina egna uppgifter skilde sig dock lite från förra gången, vilket självklart var kul.

Jag började med att vara så kallad "hopper" nere i foajén och ta emot klasserna och deras lärare när de anlände på morgonen. Vi var en stor grupp gymnasieguider som hade i uppgift att se till att allt gick bra, men vi var lite förvirrade och visste inte riktigt vad vi förväntades göra. Det slutade med att det blev jag och kanske två eller tre till som tog lite initiativ och tog emot ganska många klasser. Å ena sidan var det skönt att känna att man gjorde något, å andra sidan var jag rädd att jag trampade någon lite på tårna. Ibland är det svårt att lösa uppgifter på ett bra sätt för besökarna, samtidigt som man ska få det att fungera internt i arbetsgruppen. Som tur var verkade ingen ha tagit direkt illa vid sig och senare under dagen kom alla mer tillrätta i sina uppgifter.

Jag stannade inte jättelänge nere i själva mässan, utan hade under mitten av dagen återigen ansvar för stationerna uppe på Vattnets väg tillsammans med de andra gymnasieguiderna där, samt två VFU-studenter. Idag var det två stationer som gällde; en där eleverna fick bygga fågelholkar och en där de skulle lära sig lite om träd och träslag. Båda stationerna var fartfyllda och roliga och överlag måste jag säga att vi hade roligare än i fredags. Utmaningen under mässorna tycker jag verkar ligga i att få upp stämningen, känna av vad temat för mässan är och anpassa sig till det. Idag kunde man till exempel fråga eleverna vad de hade byggt och vad de tänkt på när de konstruerat det. Alla var inte jättepigga på att svara, och då fick man anstränga sig lite, andra pratade och förklarade gärna. Självklart kan man också spela lite på den tävlingskänsla som ligger i luften, tack vare mässans utformning. Det är tacksamt att "peppa"eleverna lite i deras arbete.

Något som också är roligt är den fördel mässan utgör för allmänheten som besöker Universeum under dagen. De får, i mån av tid och material, ta del av några av mässans aktiviteter och får (förhoppningsvis) därigenom en positiv bild av vad som finns att göra på avdelningarna.

När mässan slutade vid ett väntade ytterligare en aktivitet för oss Vattnets Väg-guider. Vår handledare hade bokat in en typ av specialguidning för en grupp lärarstudenter i regionen. Tillsammans med en gymnasieguide från regnskogen och en från akvariehallen gav vi dem en tur runt i husets levande avdelningar. Det gick överlag bra och det var roligt att se lite mer av de andra avdelningarna också. Nu känner jag mig ännu mera hemma.

Ett problem som jag och de andra på Vattnets väg har upplevt lite vid de senaste guideningstillfällena och särskilt nu i eftermiddags är dock hur vår handledare hanterar en del av våra temastationer. Hon kan väldigt mycket och har pondus som lätt gör att hon får en grupps uppmärksamhet, men ibland har hon en förmåga att ta över lite väl mycket när vi pratar. Idag kan det kanske ha berott på att besökargruppen var lärarstudenter och utgjorde en annorlunda målgrupp. Men det som känns problematiskt är att man inte vet vad det beror på när hon tar över vid en station.

Vi guider har pratat om att eventuellt ta upp det här imorgon.

Idag var annars en lång och händelserik dag med väldigt många möten och nya situationer.

trettionde november.

Så är jag nu inne på andra veckan av min praktiktid. Det känns overkligt, samtidigt som det känns som om jag aldrig gjort annat än att jobba på Universeum. Att komma tillbaka till skolan känns overkligt på något sätt.

Det verkar i alla fall som om vi sett början på ännu en intensiv vecka. Idag började med tvära kast. Enligt schemat hade vi en guidning klockan halv elva, en förskolegrupp som skulle gå Småkryps-temat. Vi började därför morgonen med att förbereda lite inför onsdagen, bära runt material på Vattnets väg och prata ihop oss lite. Men, vi hann aldrig särskilt långt, för vid strax efter nio ringde de nere från foajén och meddelade att vår klass redan var där och väntade på oss. De hade fattat det som att temat skulle börja halv tio.

Så det var bara att ta fram alla stationer, snabbt dela upp oss och bestämma var vi skulle börja och sedan möta barnen vid hissarna. Det visade sig vara en väldigt söt och nyfiken liten grupp. Jag fick lära känna två charmiga tjejer på fyra år och tillsammans gick vi runt temat i den takt som passade dem. Jämfört med när vi körde småkrypen förra gången, torsdag förra veckan, upplevde jag att en förbättring. Dels för att jag blivit lite bekvämare i att anpassa mitt sätt att kommunicera och dels för att gruppen var på en nivå som passade temat ganska bra. De centrala begreppen, som exempelvis hur insekters livscykel ser ut, var lätta att få fram, samtidigt som barnen inte var helt bekanta med dem och jag upplevde att de verkligen lärt sig något när de gick därifrån.

När temat var slut hade vi tid för allmänguidning. För att få lite mer aktivitet på avdelningen, tog vi fram en av stationerna från fredagens mässa och använde lite olika versioner av den (några som redan fanns och några nya) för att få besökarna att stanna och lyssna lite. Det var skönt att ha en konkret övning att göra och la man ner lite energi i det, var det inte så svårt att få uppmärksamhet från besökare.

På eftermiddagen förberedde vi först lite för mässan dagen därpå, och sedan kom en grupp som ska vara gymnasieguider efter jul på tre veckor före möte. Vi fick prata lite om vad vi gjort och hur det är att jobba på vattnets väg. Det var lite kul, men mest småsorgligt, eftersom det påminde om att vi faktiskt inte har så mycket tid kvar på Universeum.

Annars är det här med gymnasieguide-systemet i sig faktiskt något jag reflekterat över litegrann nu, så här en bit in i praktiken. Först förstår man inte vilket jobb som faktiskt ligger bakom den möjlighet vi får i och med de här projektarbetes-platserna. De externa handledarna på respektive avdelning tar på sig ett stort ansvar för oss under tiden vi är här, och när de väl kommit så långt att vi blivit mer självständiga och säkra, kommer nya guider.

Samtidigt antar jag att det faktiskt är en stor tillgång för Universeum att få så mycket arbetskraft, även under dagtid. Det blir en dubbel fördel i företagets strävan att utbilda och inspirera unga till att lära om naturvetenskap; gymansieelever lär sig genom att guida andra elever som lär sig genom att gå på guidening.

Smart!

tjugosjätte november.

Nu blir det jobbigt med datum och så. Men det här inlägget gäller den 26, alltså får det heta så, även om jag skrivit det två dagar senare.
I början av veckan sa vår handledare att även om vi kanske tyckte det lät skrattretande då, så kunde hon lova oss att det enda vi skulle vilja på fredag eftermiddag var att sova hela helgen. Det kanske inte stämde helt, men nog var jag trött alltid.

Fredagen var en lite speciell dag på Universeum, eftersom det arrangerades en framtidsmässa som hette Sätt spår i framtiden. Närmare 600 årskurs åtta-elever från olika skolor i Mölndal deltog och varje klass hade en egen monter där de presenterade sina framtidsvisioner. Ska jag vara ärlig kan jag nog inte säga så jättemycket om vad som presenterades, för jag fick aldrig så mycket tid att titta på de olika projekten. Överlag verkade det dock som om eleverna lagt ned mycket tid på sina arbeten och som att de var genomtänkta, vilket förstås bidrog till att mässan blev lyckad.

Vi gymnasieguider hade alla olika uppgifter under dagen. Många jobbade nere i foajén, där montrarna var, och var så kallade mässvärdar. Några deltog i debatten och runda bord-samtalen som ägde runt under eftermiddagen. Sedan var det några som hade den arbetsuppgift jag hade, nämligen att ansvara för de aktiviteter som fanns ute i husets olika avdelningar. Jag och två av mina "Vattnets väg-kollegor" fick ta hand om de tre aktiviteter som var uppe på Vattnets väg, tillsammans med två stycken VFU-studenter (blivande lärare). Tanken var ursprungligen att jag skulle ansvara för en "station", VFU-studenterna för en och de två andra gymnasieguiderna för en, men det slutade istället med att vi hjälptes åt under dagen. Eftersom det var så mycket folk behövde vi också röra oss runt en del på avdelningen för att svara på frågor, hålla uppsikt och kanske åtgärda en del praktiska saker.

Det som gjorde dagen lite annorlunda, för min del, var förstås dels att det jag gjorde var en del av något som berörde hela Universeum samtidigt. Det fanns ett övergripande tema (framtiden) som jag fick anpassa mig till när jag pratade med eleverna. Jag upplevde också att jag hade ganska mycket ansvar och fick jobba självständigt med att exempelvis lösa problem som uppstod under dagen. Det var rolig, men samtidigt fanns också en särskild känsla av "teamwork" som rådde på hela Universeum under dagen, bland alla som jobbar där, som jag kände att jag kunde ta del av.

Något som också blev lite speciellt var att jag ju faktiskt fick två arbetsuppgifter samtidigt. Dels skulle jag ansvara för stationerna i anslutning till mässan, dels fick jag allmänguida besökare på avdelningen. Universeum var nämligen öppet för allmänheten som vanligt och vi hade ganska många besökare på Vattnets väg. Det dröjde lite innan jag hittade ett bra sätt att balansera, men när jag väl gjorde det blev det väldigt bra.

Kanske kunde jag på egen hand ha tagit reda på mer om upplägget för dagen i förväg, det hade underlättat mycket, speciellt under början av dagen. Vi gick inte igenom det gemensamt, men det tycker jag samtidigt inte att man kan begära av handledare eller annan personal, som haft väldigt mycket annat att arbeta med kring mässan. Dessutom fanns materialet antagligen lättillgängligt, eftersom skolorna fått det.

Nästa vecka ska vi ha mässa igen (på onsdagen) och då kan jag se till att förbereda mig bättre.

Om jag kort ska utvärdera veckan så kan jag säga att den varit energikrävande, men samtidigt väldigt rolig. Jag har inte haft tid till något annat än själva arbetet på Universeum och allt vad det innebär, men jag har samtidigt känt att jag lärt mig mycket och kommit en bit på väg.

tjugofemte november.

Efter igår eftermiddag var det otroligt skönt att börja dagen med vad som kändes som en väldigt bra temaguidening. Det var en grupp fjärdeklassare som var bokade till klockan nio, och de visade sig vara en väldigt intresserad och kunnig grupp som verkligen lyssnade på vad jag sa. De blev också ganska medryckta av temat och började efter en stund spontant dela med sig av egna erfarenheter och kunskaper. Frågor ställde de hela tiden.

Det var väldigt inspirerande att jobba med en så aktiv grupp och jag tror att det är den största, bidragande anledningen till att jag överlag var nöjd med min egen insats. När klassen skulle gå var vi tvungna att avsluta innan vi ens hunnit svara på alla deras frågor (något som inte inträffat förut) och när vi sa hejdå kom några av barnen från min grupp fram och kramades. Raka motsatsen till bemötandet från igår helt enkelt!

Eftersom den guideningen klockan nio blev lite sen, hann vi inte göra något annat än att vända hissen innan nästa grupp kom vid halv elva. Den här gången var det en förskolegrupp på bara sju barn (uppskattningsvis i tre-fyra års åldern). Även om gruppen inte var direkt svårhanterlig eller jobbig i sig, blev det här ändå ett svårare tema. För det första hade vi inte gått igenom hur guideningen skulle genomföras och mycket improvisation ledde till en del förvirring. Temat, Småkryp för Småknattar, var nytt för oss och vi hade bara läst på materialet sen igår. För det andra vårt tema inte riktigt anpassat till barnens ålder och förkunskaper. De var alla ursprungligen från andra länder och många kunde ytterst lite svenska. Småkryps-temat riktar sig främst till barn i äldre förskoleålder eller yngre skolålder, som allra helst har lite erfarenhet av naturen (som t.ex besök i skogen med dagis/skola). Det vi fick göra var att titta på djuren och försöka få barnen att vilja undersöka och ta på dem. Det var ganska svårt och jag måste nog medge att jag kände viss lättnad när vi var klara. Det blev en del tystnad. Förhoppningsvis tog besökarna ändå med sig något från guideningen.

På det stora hela känns det som om jag kommer mer och mer in i rollen som guide. Jag har börjat förstå mer hur Universeum fungerar och hur många det faktiskt är som jobbar för att det ska kunna vara så som det är idag och för att det ska kunna utvecklas i framtiden. Allteftersom jag lär känna min externa handledare bättre, är det också lättare att ta åt sig den konstruktiva kritik hon ger och att ta vara på de kunskaper hon delar med sig av.

Imorgon är det dags för framtidsmässa på Universeum, något hela huset är engagerade i. 600 elever från olika skolor kommer på besök och vi har alla fått uppgifter i olika delar av projektet. Ännu en ny utmaning helt enklelt!

tjugofjärde november.

Jag var beredd på utmanande och intensivt, men jag vet inte riktigt om jag var beredd på det här. Dagen började bra, vi träffades vid åtta (snart känns det som om man kan säga "som vanligt") och pratade snabbt igenom schemat. När den första gruppen kom klockan nio kändes allting väldigt bra, och det fanns mycket energi både hos mig personligen och i hela gruppen av guider. Första guideningen, med temat Svergies djur och natur, tyckte jag också gick förhållandevis bra, det var trots allt mitt första tema och det fanns mycket att tänka på. Som tur var, så var den grupp av besökare jag fick (ca sex stycken tolvåringar) väldigt kunniga och nyfikna, vilket gjorde det hela både enklare och roligare.

Den andra förmiddagsguideningen började redan halv elva och det fanns inte tid för något annat än att se till att alla stationer var kvar på rätt ställen innan vi körde igång igen. Även om vi alla var lite säkrare, så var den andra besökargruppen betydligt tuffare. De var nämligen från SFI (svenska för invandrare) och hade bara läst svenska i drygt två månader. Kunskaperna och förståelsen varierade mycket, och det var svårt att veta precis hur guideningen skulle läggas upp. Från början la jag nivån ganska högt, presenterade mycket fakta på en nivå som var lite svårare än den tolvåringarna fått. Dock ändrade jag mig efter bara en eller två stationer, när jag upptäckte att alla inte riktigt följde med. Det var bättre att omprofilera temat lite. Till exempel pratade jag mer om Insjön som ett exempel på typisk svensk miljö och mindre om fiskarna ur ett evolutionärt perspektiv. Detta berodde förstås på att jag märkte att besökarna blev mer intresserade och ställde mer frågor när jag gjorde denna ändring.

Det som kändes lite sämre var dock att det var svårt att verkligen prata med besökarna som vuxna personer samtidigt som jag förenklade mitt språk och faktan jag la fram. Flera gånger upplevde jag att det blev lite löjligt. Förhoppningsvis var det inget som besökarna kände av, utan bara något som jag måste jobba på.

Dagens riktiga utmaning låg emellertid på eftermiddagen. Vi hade en dubbelguidening (2*en timma) med åttondeklassare från Malmö. Tyvärr är det svårt att säga något positivt om hur det gick. Det skulle vara att vi gjorde vad vi kunde och att vår handledare var tacksam och nöjd efteråt i så fall. Och att vi samarbetade bra i gruppen.

Dessvärre var själva guideningen väldigt kaotisk. Eleverna var extremt intensiva, de hade en kaxig attityd inte bara mot själva besöket, utan även mot mig personligen (och, vad jag förstod, mot de andra guiderna). Under två timmar fick jag agera mer lärare eller kanske arg förälder, än guide, och ta emot glåpord och rätt hårda kommentarer om vad jag sa, hur jag såg ut, med mera. Jag var oförmögen att väcka intresse hos besökarna, eller att ens få dem att lyssna på vad jag sa.

Det är svårt att vara nöjd med sig själv så här precis efteråt. Framför allt är jag fortfarande irriterad på hur besökarna betedde sig mot mig vad gällde vissa saker (främst personligen och inte i rollen som guide). Vi pratade länge med varandra och handledaren efter besöket och det var skönt, så nu ska jag processa det här lite och sedan ta nya tag. Det här var en lång dag, som hade många roliga stunder, men var väldigt krävande. Jag hoppas att jag kan gå in med lite ny, positiv energi imorgon. Jag tar med mig några bra saker från dagen....

• Den positiva respons vi fick efter både det första, men framför allt det andra besöket idag. Jätteskönt när besökarna känner att de haft kul och lärt sig något.
• Att jag lärt känna de andra guiderna ännu bättre. Det känns som om vi jobbar tillsammans.
• Att jag ändå känner mig säker i att guida och hålla i de olika temastationerna.

...och några jag kan jobba på...

• Anpassa mig tidsmässigt. Det är lätt att röra till det och lägga för mycket tid på en station och för lite på en annan. Temaguidening handlar mycket om koordination.
• Att ha en bättre struktur på de olika stationerna. Det blir roligare att lyssna om jag hittar en balans i det jag ska säga.

tjugotredje november.

En riktigt snöig tisdag och andra dagen i min praktik på Universeum. Jag är lite trött, men det har ändå inte varit en jättetuff dag. Vi samlades vid åtta och gick igenom en del av materialet vi fått ut igår, som rör temaguideningarna imorgon. Klockan nio kom en stor grupp med skolbarn och vi fick allmänguida i avdelningen hela förmiddagen. Vi gymnasieguider var själva på Vattnets väg under hela tiden, vår handledare hade andra arbetsuppgifter, och det var spännande att få ta lite eget ansvar.

När besökarna kom delade vi upp oss och försökte täcka in de områden i avdelningen som brukar vara populärast. Sedan fick man oftast själv ta initiativet att gå fram till skolbarn eller andra och starta ett samtal om ett djur eller en växt, eller kanske göra någon aktivitet. Det som var svårt var nog främst att känna av hur intresserad personen ifråga var av det man pratade om. Som guide vill man ju självklart bara att besökarna ska ha så roligt som möjligt, och inte att de ska behöva titta eller lyssna på något de inte är intresserade av.

Många barn tyckte att det var väldigt roligt när man engagerade sig och visade hur igloon ska byggas eller hur man parar ihop grodlätena med rätt art. Andra hade väldigt bråttom, och frågade bara "var finns hajarna?" eller "var kan man klappa djur?". Dock kändes det som om många faktiskt gärna ville höra vad man hade att säga, och det var både roligt och stimulerande.

Det som verkar vara den största utmaningen på Vattnets väg är att få människor intresserade även av det lilla, och inte bara av det som känns annorlunda och exotiskt.

Innan vi slutade för dagen repeterade vi lite till för imorgon, och delade in oss i grupper för de teman vi ska ha på eftermiddagen. Mellan klockan ett och tre har vi dubbla guideningar för årskurs åtta-elever och enligt vår handledare lär det bli ganska tufft. Som tur är känns det ändå ganska bra just nu, och jag ska försöka prestera mitt allra bästa.