tjugofemte november.

Efter igår eftermiddag var det otroligt skönt att börja dagen med vad som kändes som en väldigt bra temaguidening. Det var en grupp fjärdeklassare som var bokade till klockan nio, och de visade sig vara en väldigt intresserad och kunnig grupp som verkligen lyssnade på vad jag sa. De blev också ganska medryckta av temat och började efter en stund spontant dela med sig av egna erfarenheter och kunskaper. Frågor ställde de hela tiden.

Det var väldigt inspirerande att jobba med en så aktiv grupp och jag tror att det är den största, bidragande anledningen till att jag överlag var nöjd med min egen insats. När klassen skulle gå var vi tvungna att avsluta innan vi ens hunnit svara på alla deras frågor (något som inte inträffat förut) och när vi sa hejdå kom några av barnen från min grupp fram och kramades. Raka motsatsen till bemötandet från igår helt enkelt!

Eftersom den guideningen klockan nio blev lite sen, hann vi inte göra något annat än att vända hissen innan nästa grupp kom vid halv elva. Den här gången var det en förskolegrupp på bara sju barn (uppskattningsvis i tre-fyra års åldern). Även om gruppen inte var direkt svårhanterlig eller jobbig i sig, blev det här ändå ett svårare tema. För det första hade vi inte gått igenom hur guideningen skulle genomföras och mycket improvisation ledde till en del förvirring. Temat, Småkryp för Småknattar, var nytt för oss och vi hade bara läst på materialet sen igår. För det andra vårt tema inte riktigt anpassat till barnens ålder och förkunskaper. De var alla ursprungligen från andra länder och många kunde ytterst lite svenska. Småkryps-temat riktar sig främst till barn i äldre förskoleålder eller yngre skolålder, som allra helst har lite erfarenhet av naturen (som t.ex besök i skogen med dagis/skola). Det vi fick göra var att titta på djuren och försöka få barnen att vilja undersöka och ta på dem. Det var ganska svårt och jag måste nog medge att jag kände viss lättnad när vi var klara. Det blev en del tystnad. Förhoppningsvis tog besökarna ändå med sig något från guideningen.

På det stora hela känns det som om jag kommer mer och mer in i rollen som guide. Jag har börjat förstå mer hur Universeum fungerar och hur många det faktiskt är som jobbar för att det ska kunna vara så som det är idag och för att det ska kunna utvecklas i framtiden. Allteftersom jag lär känna min externa handledare bättre, är det också lättare att ta åt sig den konstruktiva kritik hon ger och att ta vara på de kunskaper hon delar med sig av.

Imorgon är det dags för framtidsmässa på Universeum, något hela huset är engagerade i. 600 elever från olika skolor kommer på besök och vi har alla fått uppgifter i olika delar av projektet. Ännu en ny utmaning helt enklelt!